Testet

En dörr. En lögn. En röst som för.
En ingång, en utgång, en till som dör.

Det är det rena som skrämmer mig. Det hårda. Det kalla. Det mänskliga i min mentors stämma. Fyrtio dagar i en stilren öken, där hon är min herde.

Jag ser spöken på väggarna där hon inte når. Spöken från hennes förflutnas fångar och får. Sagor från offerlamm som försvann från samma kakelstig som jag leds ned för.

Vapen som inte kan döda. Motstånd som inte kan blöda.
Vänner med hårda kanter som skaver sönder alla tvivel. Att fortsätta andas genom ovala lufthål, och skapa sig en egen version av frihet.

Väggar kan inte hindra mig. Rösten kan inte finna mig. Rum efter rum. Framgångar belönas med nya motgångar. Mitt självständiga tänkande ligger tre steg bakom, och hennes lögner förför mig framåt.

Vad texten på väggarna säger har ingen betydelse.
Dörr efter dörr efter hennes övertygelse.

En dörr. En lögn. En röst som för.
En ingång, en utgång, en till som dör.

RSS 2.0